Tre år sedan senaste skivan (om man inte räknar samlingsskivan "Hjärndöd Kärlek från 2010) så släpper Lillasyster en skiva som har allt man kan begära och lite till. Lägg därtill att Daniel Cordero (bass) byts ut mot Andy Oh My God.
När man sätter på första låten på skivan "Total Panik" så möts man av ett underbart stycke med stråkar och synthar, vilket inte är vanligt i Lillasysters värld.
På något sätt så känns det ändå naturligt.
Min första tanke när jag lyssnat igenom alla låtar är att vi får höra ett band som utvecklats och blivit mer än ett skitigt rockband.
Popiga sångmelodier blandas med rap och avgrundsvrål. Detta akompanjeras av blytunga riff, musik som sprudlar av attityd och även musik som luktar lite schlager.
Vi får höra riktigt tunga låtar som "Dra Åt Helvete" och "Gött Med Stryk" men även snudd på melankoliska låtar som "Lovisa II".
Man märker rätt snabbt att Martin (Westerstrand) gillar pop och schlager men det ger bara extra dimension till låtarna.
Att placera Lillasyster i en genre är omöjligt då vi får höra allt från hardcore till stenhård heavy metal, men det är en av bandets fördelar då man har chans att fånga en bredare publik.
Vi får lära oss hur gammal kärlek kan svida, hur en dag på krogen ser ut och även jävlas de lite med myten om hårdrockare.
För första gången har Lillasyster valt att ha med lite gäster!
Vi får höra Mustasch köra i låten "Vad Skulle Mamma Säga" och Henrik Danhage (Death Destruction) lägger gitarrsolot i låten "Orangemörk Norsk Sommarkväll"
Jag blir alltid varm i hjärtat när jag hör Lillasyster. Det känns som att de inte är 100% seriösa hela tiden men texterna blandat med den underbara musiken gör att man inte kan göra annat än att älska detta band!
Betyg: 7/10
Bästa: "Dra Åt Helvete" och "Gött Med Stryk"
Sämsta: Produktionen känns bitvis rätt tam.
| Av Sebastian Lilja 27 jan 2012 09:12 |