Foto: Per-Olov Jernberg

Dream Theater på Hovet - Då kan inget gå fel

Det är ett Dream Theater med ny energi som intar Stockholm. Efter att den nya trummisen Mike Mangini hoppade på känns det som att en ny gnista har tänts i bandet. De drar igång med Bridges In the Sky, ett av det senaste albumets episka låtar.

James LaBrie springer omkring på scenen med sitt mikrofonstativ slängandes över axeln och headbangar med en energi vi sällan ser hos honom. Jordan Rudess tar för sig med keytarsolon längst fram på scenen och John Petrucci bränner av gitarrsolo efter gitarrsolo på ett, som vanligt, spektakulärt sätt.

Det är under låtarna från det senaste albumet som spelningen når sin höjdpunkt och bandet, liksom publiken, verkligen njuter. Dock finns det ett problem och det är just låtvalet. Bortsett från de nya låtarna känns setlisten ganska tråkig.

Bandet spelar låtar som sträcker sig ända från deras första platta fram till den senaste, men nästan alla de ikoniska låtarna är bortglömda. Var är låtar som The Glass Prison, In The Name of God och Metropolis Part 1? Vi får höra 6:00 och Wait For Sleep men de mättar inte längtan efter riktiga långkörare som Octavarium eller The Count of Tuscany.

Musiken består av teknisk skicklighet kombinerat med en enorm spelkänsla. Att stå framför Petrucci när han drar igång, då är det inte svårt att beskriva honom som en perfekt blandning mellan Hubert Sumlin och Yngwie Malmsteen. 

Trots att jag saknade vissa låtar, går jag från Hovet med ett stort leende på läpparna. Jag har fått sett Dream Theater för första gången, men definitivt inte den sista.

Bäst: Mittenakten med b.la Wait For Sleep
Sämst: Setlisten kunde varit mer spännande.
Betyg: 8/10

Gilla Rocksverige på Facebook för de senaste nyheterna direkt i din feed!


 

Av Peter Nilzon / Adrian Norlund 26 jan 2012 11:00