Fotograf: Alexandre Cardoso@flickr
Till att börja med kan jag fastslå att Duff är minst lika bra på att vara författare, som han är basist. Han har en stadig, men ändå flexibel jargong i hela boken som får dig att aldrig vilja släppa den. Duff är en rockstjärna (han hatar förövrigt det ordet) men troligtvis den mest ödmjuka som bevandrat vår jord.
Att Duff har levt ett hårt liv det vet vi. Lev snabbt, dö ung var visdomsorden. Faktum är att han var övertygad om att han skulle dö innan han fyllt 28. Lyckligtvis höll han ut.
I boken beskriver han hur hans uppväxt i Seattle var. Från att se sin far vara otrogen med grannfrun till att testa knark för första gången i fjärdeklass, för att sedan flytta till Los Angeles. Väl i änglarnas stad träffar han Slash och Adler efter att ha sett en annons i The Recycler. Vid deras första möte - på ett diner - super de sig fulla på vodka i den berömda bruna papperspåsen. Precis som man vill att ett rockband ska födas.
Guns N' Roses slår igenom efter att ha levt i sin replokal på grund av pengabrist, lurat skivbolag på dyra middagar och gett Gene Simmons från Kiss fingret. Denna framgång lägger grunden för Duffs extrema alkoholmissbruk, något som får hans bukspottskörtel att nästan explodera. Det är så illa att han ber läkaren att döda honom på grund av smärtan.
Men det är ändå inte det här som berör mest. Utan det är hans personliga "Tack Till" som ger dig en klump i halsen. Hans fantastiska fina ord till, främst sina tidigare bandmedlemmar, är välsnickrade och betar sig in i hjärtat direkt. Bara det gör boken läsvärd.
Det finns bara en negativ sak med It's So Easy (& other lies) och det är att han håller tillbaka lite på grund av att hans två döttrar kommer att läsa den. Men vad gör det egentligen? Jag förväntade mig sex, drugs & rock n' roll och jag fick det.Och mycket mer.
| Recension Av |
| Recension Av Alex Liljeblom, 21 maj 12:59 kommentarer |
| Av Andreas Andersson, 15 apr 08:57 kommentarer |
| Av Moa Enermo, 11 mar 10:12 kommentarer |
Författare:
Rickard Palmqvist
Recension, Publicerad: 31 okt 23:31
Duff McKagan, eg. Michael Andrew McKagan, född 5 februari 1964 i Seattle, Washington, är en amerikansk musiker, känd som basist i rockgrupperna Guns N' Roses, Velvet Revolver, Duff McKagan's Loaded och Jane's Addiction.
Duff McKagan var basist i Guns N' Roses mellan 1985 och 1997. Innan han blev basist i Guns N' Roses spelade han trummor. McKagan stod för de mer punkinspirerade inslagen i gruppens musik. Han skrev tillsammans med Slash låten "Paradise City", som är en av Guns N' Roses mest kända låtar. 2002 startade McKagan bandet Velvet Revolver tillsammans med tidigare Guns N' Roses-medlemmarna Slash och Matt Sorum samt Stone Temple Pilots-sångaren Scott Weiland och Dave Kushner, tidigare i Wasted Youth och Loaded.
Mellan sin tid i Guns N' Roses och Velvet Revolver spelade han in soloalbumet Believe In Me (1993), där bland andra Alice Cooper och Sebastian Bach medverkade. McKagan anser själv att det är ett väldigt personligt album med närgångna texter. En uppföljare, kallad Beautiful Disease, spelades in men gavs aldrig ut på grund av strul med skivbolaget. 1996 gjorde han även ett album med bandet Neurotic Outsiders som förutom Duff bestod av ex-Guns N' Roses-medlemmen Matt Sorum på trummor, gitarristen Steve Jones från Sex Pistols och basisten John Taylor från Duran Duran.
Fakta hämtad från wikipedia.se föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå
Länk till artikeln: