När jag sättar på plattan får jag rysningar av välbehag. Redan introt till ”I am the void” lovar gott och låten håller vad den lovar rakt igenom. Tungt med alla ingredienser en bra låt ska ha. Det hörs direkt att det här inte är några nybörjare som lirar och att plattan mixats och mastrats av ett proffs.
”One Last Chance” är något snabbare än övriga, kanske lite tyngre, men med samma omisskännliga härliga sound. Tredje låten, ”Revelations”, har samma grunder som de första två men med ett inmixat sound av lite burkig ”gammal radio” som jag tycker är läckert.
”Waiting to Burst”, som är sista låten, börjar helt oväntat med ett piano som spelar lite vackert… i 13 sekunder, sen drar EWO igång maskineriet igen. Soundet är detsamma, tungt och härligt.
Man kan skönja vissa influenser från tidiga In Flames och gillar du det soundet tror jag att du verkligen skulle gilla den här plattan. Men tro nu inte att det är en kopia av In Flames, för killarna har hittat sitt egna härliga sound som håller mycket bra.
Låtarna har samma grundsound men lite olika ingredienser och är så ruggigt bra på olika sätt så jag tänker inte försöka mig på att välja ut någon favorit. Jag vill däremot tacka Eyes Wide Open och speciellt Kristofer Strandberg för privilegiet att få lyssna på Revelations redan nu.
Jag vågar mig på, redan nu så här tidigt på året, att påstå att det här är en av de bästa svenska plattor i genren som vi kommer att få höra under 2012.
Plattan innehåller spåren:
I am the void
One Last Chance
Revelations
Waiting to Burst
Betyg: 9/10
Bästa: Soundet, energin, mångsidigheten (inom ramarna för metalcore)
Sämsta: Finns inget sämsta!
| Recension Av |
| Av Redaktionen, 18 jun 16:29 kommentarer |
| Av Redaktionen, 17 jun 20:16 kommentarer |
| Av press från Livenation, 17 jun 12:11 kommentarer |
Författare:
Kicki Bogren
Recension, Publicerad: 15 feb '12 13:04
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå
Länk till artikeln: