Rock och hockey har mer gemensamt än suspensoarer

När jag nu förklarat min inställning till bland annat spandex vill jag tydliggöra min syn på hockeyns koppling till rock n roll. Det är nämligen inte bara suspensoaren som förenar dessa två så underbara kulturyttringar.

Hockey är en sport för trummor, dubbeltramp och baskaggar, hårda gitarrer och kanske en och annan mustig mustach på en väl vald frontman kan också detta lyfta de två fenomens likheter. Det är knappast heller någon större hemlighet att rätt musik vid rätt tillfälle är något som inte bara kan förgylla ett enskilt tillfälle utan också göra att vissa minnen ligger kvar mer i huvudet mer levande än andra som saknar ett bra soundtrack.

För en hockeysupporter i synnerhet är flera olika situationer under en match ackompanjerade av musik på olika sätt. Tyvärr är förekomsten av rock n roll förhållandevis låg i arenor runt om i Elitserien - åtminstone om man jämför med hur mycket bra musik det finns. Det enskilt viktigaste tillfället när musiken kan pumpa mod, bygga förväntningar och bidra med energi är definitivt under introt. Jag har under hela säsongen ackompanjerat flera av mina inlägg med olika låtar i en spotifylista ni hittar på min hockeyblogg:  Nu består ju inte listan av enbart rock-låtar men orsaken till det är ju att det inte alltid är så jäkla rock n roll att följa ett lag.

Men jag är av den bestämda uppfattningen att all sport med mycket närkontakt, hård kamp och brutala kollissioner mellan gigantiska vinnarskallar ska göra entré till rock n roll.

Det är jag övertygad om.
...vilket det skulle bevisas - Quod erat demonstrandum!

I en av de större städerna i Sverige har man förstått detta - dock inte i den största.

På västkusten har vi för tillfället ett föga imponerande hockeylag men däremot en förbannat bra känsla för rock n roll. Detta lag har en otroligt smaklös indian som logga för föreningen och samtidigt en förvånande känsla för hur man gör en entré till något extra.

Redan i september läste jag någonstans att en Mustasch-låt skulle agera intro-låt för när Indianlaget åkte in i Scandinavium. Något jag egentligen rykte på axlarna åt - man hade ju tidigare haft den något irriterande traditionen att göra fjantiga videos med allt från någon meningslös maskot till närbilder av "vanliga supporters" som klappar och hoppar lite efterblivet i till någon låt med halvdistade gitarrer.

Ni kan förstå att förväntningar var i klass med egentligen ingenting.

Månaderna gick och jag reflekterade inte så mycket över själva låten förrän det var dags för utomhusmatch på Ullevi och Mustasch skulle börja med att riva av några låtar live. Efter att ha varit på plats kan jag enkelt konstatera: Det är så här det ska se låta och se ut när man gör entré på ishockey: En nyspolad is, en stjärnklar kväll, strax under minus-strecken på termometern och en punk-öl innan för västen:



Klipp från samma entré när Mustasch kör live för 30 000 på Ullevi.



I all enkelhet: svensk världsklass helt enkelt.

I ett av de mer stolta svenska lagen har man egentligen valt en helt annan väg. Oroväckande även om det är mer än 50 mil ifrån där jag bor.



Vad som är intressant i jämförelse mellan de två intro-filmerna är den pompösa förstadelen av introt. Sedan väljer de som producerar två helt olika vägar. Vilken jag anser bäst är väl egentligen ingen som undrar.

För den som orkade ta sig igenom ovanstående klipp och fortfarande inte förstår att det rock n roll som ska spelas på hockey föreslår jag att vederbörande behåller sina spandex på och börjar värma upp för lite härlig skidorientering när det blir vinter igen.

Recension Av FHC-Snacket 08 apr 2010 10:40