Stand up and shout 

Fler bilder

Machinery 

Mass Murder Agenda 

Machinery 

Längst i stan? 

Torsdagsmys på Debaser

När jag dyker upp vid åttasnåret är det redan halvfullt i lokalen. Skäggiga farbröder med läder, tunna tonåringar med chinos och gothbrudar med liksmink samsas om utrymmet i den halvöppna lokalen. Efter en obligatorisk bira bär det av backstage för en snabb intervju med Machinery, kvällens huvudakt.

Machinery hade sitt första gig med den nuvarande sättningen veckan innan Debaser på KGB. Efter Debaser följde ett gig på Harry B James. Rocksverige tar sig friheten att fråga vad som ligger inom den närmsta framtiden.

- Ingenting specifikt är färdigt. Vi har fått lite erbjudanden men inte bestämt någonting ännu. Vi är fortfarande i den stadiet när vi letar bolag och faktum är att i detta stadium vill vi fortfarande känna på varandra som grupp och hitta bandkänslan så att vi kan vara klara för vad som helst.

Hårdrockare som inte är etablerade brukar generellt inte dra in så mycket stålar på sitt musicerande, när frågan kommer upp svarar Dennis att det är svårare som trettioåring än som artonåring att helhjärtat satsa på musiken. Att fortfarande bo kvar hemma gör att det är mycket lättare att åka iväg på spelningar och att ha tid att repa när man vill. Är man lite mer vuxen finns det inte lika mycket utrymme. Någonting som ibland gör att många spelar i flera band. Dennis själv är även trummis i Raise Hell och Rutthna.

Pratstunden avrundas och snart står vi bland pöbeln och trängs igen. En bira letar sig återigen in i handen och stämningen börjar öka i takt med att vätskan sjunker.

En halvtimme senare är det dags för en snabbis med basist och sångare i Mass Murder Agenda. Vi lyckas få tag på ett mer avskilt område och denna gång fungerar ljudet som det ska. I och med att Massmurder Agenda aldrig har spelat för livepublik och inte har släppt någonting officiellt i denna sättning är jag lite orolig att vi inte ska ha någonting att prata om. En rädsla som visar sig helt obefogad. Tristan och Jocke håller låda och jag får svårt att ens flika in frågor.

Jocke, som dagen till ära fyller år börjar prata om historien bakom bandet.
- Jag kände att jag hade mycket kvar att ge, att jag var sugen på att stå på scen igen. Men det går inte i dagsläget att repa fram ett nytt band i fem år. Vi måste gå från replokal till att stå på scenen jävligt snabbt. Någon måste leda skutan så att det inte blir massa tycka och tänka. I Mass Murder Agenda är det välvillig diktatur som gäller.
Någonting som han skrattandes tillägger funkar klockrent.

Ambitionsnivån för Mass Murder Agenda är självfallet att ge ut en skiva. I alla band som Jocke spelat in har han spelat in skivor. I dagsläger säljs inga skivor, men däremot kan man göra en egen skiva och distribuera den via de kanaler som finns. Plattan i sig är kanske mer rolig för en själv. Pengarna är inte det elementära utan detta görs för att det är så jäkla skoj.

Intervjun snurrar iväg och vi behandlar medlemmar, rockscenen i LA på 80 och 90-talen, gamla ikoner som Anvil, ministry och Slayer och landar slutligen i kvällens spelning.
Bandet har repat röven av sig sista tre veckorna för att vara redo för sin första spelning någonsin. Detta har medfört noll privatliv och full dedikation för projektet. Samtidigt är det smått fantastiskt att kunna repa in 6 låtar såpass bra att det går att stå på scen direkt. Fast redan nu kan sägas att det inte varit bortkastad tid. Efter vi är färdiga önskar jag killarna lycka till och vi säger ajöss och goodbye.

Senare på kvällen dyker Raise Hell's basist Niklas upp och jag får höra att en ny platta håller på att skrivas. Dock verkar det inte bli dags för inspelning förrän senare i höst. Någonting som Rocksverige självklart kommer att bevaka.

Det första bandet går så småningon upp på scenen och jag blir positivt överraskad över hur bra det låter. Sångaren har på sig en dödskallemössa från H&Ms barnavdelning men lyckas ändå med konststycket att låta riktigt bra, trots stilmissen. Publiken kommer dock aldrig riktigt igång, trots att det är relativt fullproppat. Jag skönjer vissa drag av Black Label Society men även Velvet Revolver och Danko Jones. Good stuff!

Som alltid när det är fler band som spelar är det mellantiderna som är det störiga. Så även här. Massmurder Agenda har en del rekvisita och skärmar på scenen som en del av sin scenshow, följdaktligen tar det ett tag att komma igång. Men när det drar igång känns det som en pungspark. Av en spikförsedd känga. Det är svinbra med andra ord.
Det märks att killarna har scenvana. I alla fall merparten av bandet. Det enda frågetecknet är den tvåmeter (plus platåskor) långe gitarristen med inverterad Cruella de Ville frisyr. Förvisso gnuggar han för det mesta enbart på en ton, men framåt slutet av setet känns även han lite mer bekväm på scenen. I och med för många tidigare konserter har undertecknad lite problem med ljudnivå. Öronen blöder en smula så halvvägs genom giget får jag förpassa mig till de bakre leden. Min tappra fotograf står dock kvar med bandets medhavda film- och ljudteam och utför heroiskt sitt jobb.

Sista bandet, Machinery, kliver slutligen upp på scen och börjar lira vesäntligt senare än utsatt tid. Bandets trummis, Dennis, har jag sett med en ny Red Bull i handen de senaste 3 timmarna så det går skapligt fort när det väl bär av. Detta är bandets andra spelning med nuvarande sättning och det låter riktigt tight. Musikaliskt är det en ganska sladdrig mix av grind, skönsång, kaggar, mangel och tung-gung. Svårdefinierat med andra ord. Under intervjun framgick att bandet har en hel del nytt material på G, vilket ska bli intressant att höra. Draget framför scenen kunde varit bättre, men det är ändå helt ok med tanke på att mer än hälften av publiken har försvunnit på grund av den sena timmen. När min fotograf fått de bilder hon behöver lämnar även vi Debaser för att åka hem. Kvällen har varit lyckad, trots det välbekanta ringandet i öronen.
Håll utkik efter dessa band framöver, för din egen skull.

Tjingeling.

Reportage Av Redaktörn 06 apr 2010 21:56